Visst kan det då och då vara en bra idé att tänka på vad som kan hända och jag kanske då kan agera så att det som jag oroar mig för inte händer. Problemet är om jag fastnar i oro: Jag sover inte för att jag är orolig, och/eller det tar min fokus och min energi. Det kan även vara så att jag inte kan göra något åt saken även om det skulle hända. Ibland går oron går runt som en torktumlare jag inte kan stänga av. I dessa fall finns det inget värde i att jag oroar mig. Eller som man säger ”Oro är glappet mellan nuet och framtiden”.
Då frågar jag mig själv:”Finns det något värde i att oroa mig och vad kan jag göra åt det? Annars är det bara att släppa (ibland kan jag skriva ner det på en lapp och säga till mig själv att jag ska ta tag i det senare).
”Oro tar inte bort morgondagens bekymmer – det tar bort dagens frid”