Många vet intellektuellt att dom är värda att älskas som dom är.
Inte lika många vet det innerst inne.
Det tror jag är vår stora utmaning – att gå från ”Klart jag vet att jag är värd att älskas som jag är” till ”Jag vet innerst inne av hela mitt hjärta att jag är värd att älskas som jag är, ibland kan jag under korta perioder tvivla på det, men jag hittar snabbt tillbaka”.
Det är när vi älskar oss själva på riktigt som vi är som vackrast!
För hur ska andra kunna älska mig om jag inte gör det själv?